Som ni väntat, suktat och längtat. Efter mig. Syster K, den härliga. Efter den storartade succén med bloggen då vi startade den så gick jag in för hårt och sprang rakt in i den välkända bloggväggen. Det blev för mycket för mig helt enkelt. Uppmärksamheten, de stigande besökssiffrorna, folk kom fram på stan och ville morsa, snicksnacka. Folk gick till plastikkirurger och "ville se ut som syster K".... Okej, okej, jag ljuger. Jag blev lat, fantasilös. Dessutom gick faktiskt datorn sönder. Sen telefonen. Sen glömde jag bloggen och började tänka på annat. Fasen vet vad visserligen men något viktigt var det säkert. Hur som helst nu är tanken att jag ska försöka mig på att börja vara bloggihärdig igen. För det är ju kul! Måste bara skaffa mig en Iphone. Innan dess blir det via datorn vilket ju är lite meckigare liskom. Mannen/bebisen/pojken på bilden kan nämligen inte vara närvarande när datorn tas fram. Den väcker en best inom honom som orsakar skrik, gråt och hårda slag med små tjocka händer mot tangentbord. Är han på riktigt jäkelhumör så hugger han även mot mig med sina små vassa tänder. Läskigt som ni förstår! Jag struntar i att berätta vad som hänt sen sist. Totalt ointressant för jag har väl gjort absolut inget speciellt. Vi börjar om istället. Och börjar med detta mysiga inlägg om ingenting! Vädret är härligt och jag längtar ut. Det blir nog en prommis när snoris vaknat. Snoris är ju Elton för er som är lite tröga. Det är hans smeknamn sedan en vecka tillbaks. Cirka 4 liter snor har han läckt denna vecka. Underbart. Gnällt oavbrutet. Sovit sämre än en bebis med kolik. Men han är ju ändå vackrare än någonsin, min älskade lilla stjärna! Trots ögoninflammation. Nästa inlägg kanske Elton får göra själv... Vi ska pula lite på det tillsammans när han vaknat! Tills dess, ha en mysig dag, mina vänner!
/SysK
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar